Jag vet inte om ni kommer att ta till er, men låt mig dela med mig av några tankar. För nu är jag så arg och besviken att jag har börjat skriva igen. Anledning? Norrsundets, min barndomsbys,  röstfördelning i EU-parlamentet: 17,9 % till SD. Nästan en femtedel!

Det är tragiskt hur inskränktheten, rasismen och främlingsfientligheten växer fram hemma i byn (och såklart på många andra ställen i landet). Jag vet inte vad det beror på att ni röstade som ni gjorde. Handlar det om okunskap? Vet ni hur stor makt de nazistiska partierna har i resten av Europa? Vet ni att SD överväger att samarbeta med dem? Ni vet väl vad som hände under förintelsen? Handlar det om missnöje?  Missnöje med att fabriken och sågverket lades ner, att det knappt finns jobb i byn längre, att det har pratats om att skolan kanske måste läggas ner? Eller handlar det helt enkelt om att ni tycker att vissa människor är mindre värda än andra?

Något är jag i alla fall säker på: det är inte invandrarnas fel att fabriken och "Sågen" lades ner. Det är inte Jimmie Åkesson som kommer att ge er jobben tillbaka. Det är inte nazisterna som SD kan tänka sig att samarbeta med i EU som kommer att förhindra att skolan läggs ner. Tänk på det. Jag förstår att situationen är svår, men är det en anledning till att sparka på dem som har det ännu svårare? De som  kanske inte har något val. De som inte har nåt hem att återvända till, vars familj kanske inte överlevde krig eller svält eller flykt och som blev placerade i ett ställe som Norrsundet. Som inte kan språket flytande och som inte förstår sig på den här konstiga kulturen. Som inte förstår varför de av vissa personer blir otrevligt bemötta.  

Detta gäller såklart inte bara min by, utan alla andra orter landet över där främlingsfientligheten tar över. Och jag vill bara göra en liten uppmaning. Till er som röstar på SD: läs på och tänk om! Till er andra, om ni inte redan gör det: ta debatten! Säg ifrån vid rasistiska kommentarer, ifrågasätt, skratta inte åt rasistiska skämt, visa på alla sätt att detta inte är okej. Ni som engagerar er inom idrotten eller PRO, ni som jobbar inom skolan eller på vilken arbetsplats som helst, sätt ner foten! Det är så viktigt!

Som det ser ut nu känns Norrsundet inte som en trygg och öppen  plats att leva på, särskilt inte för personer som inte är etniskt svenska. Och det är, med anledning av detta, tyvärr inte den plats som jag skulle välja att bo på i framtiden med min ”invandrarman” och våra framtida ”invandrarbarn”.

Till sist: Be this guy!

 

Det händer inte mycket i konstväg inte. Det tog väl ett år från att den var näst intill färdig till att de sista penseldragen drogs.

Skolan har kommit igång på riktigt nu och det känns riktigt bra! Det är roligt, delvis i alla fall då vi läser två kurser samtidigt och den ena är jättetråkig. Handlar mest om statistik, data, forskningsmetoder. Den andra handlar om olika debatter inom psykologin och är jätteintressant!

Idag har äntligen en dammsugare införskaffats och lägenheten är städad och fin. Tyvärr så trivs inte mina blommor så bra i Östersund, men det kanske förändras.

Måste avsluta med att rekommendera en sjukt bra bok: Sankta Psyko, måste läsas! Spänningen bara stiger och stiger genom hela boken. Så efter att ha läst ut den gick jag direkt till biblioteket och lånade en till bok av samma författare, Johan Theorin, och hoppas att den ska vara lika bra.

Nu har vi äntligen fått ett eget krypin, i härliga Östersund. En liten, gultapetserad lägenhet som med våra personliga grejer blev riktigt mysig. Och trots att den är minimal trivs vi väldigt bra. Har fått mycket hjälp i form av köksgeråd och flytthjälp mm. av min fina familj, vilket vi är så tacksamma över.

Första veckan på psykologprogrammet var mest en introduktion och nästa vecka drar det igång på riktigt vilket kommer bli väldigt spännande och intressant. I kväll är planen friterade bananer med glass!

Hund-, katt- och husvakt

Bor för tillfälligt i ett otroligt fint hus och passar två goa hundar och en katt. Hur mysigt som helst! Det här med hundrutiner har också gett mig rutiner (dvs. inte gå upp klockan elva, halv tolv om dagarna) vilket är jättebra. Ändå känns det lite som semester med pool och biljard och allt vad huset har att erbjuda. Blir här nästan en vecka till, sen är att bara att packa väskorna för sen bär det av till Östersund. Kan inte fatta att det är så lite tid kvar. Det ska bli skönt att äntligen få nåt eget och att flytta hemifrån på riktigt!

Härliga liv

Härliga liv. Nu har jag kommit igång med hudvården och det är verkligen jätteroligt. Ett bra extrajobb utöver Tönnebro och såklart mycket intressantare. Det gör att man orkar med att plocka disk och ta betalt av omständiga/griniga kunder lite mer.

Midsommar närmar sig och med den vår mysiga midsommartradition, ska bli riktigt roligt. Dessutom har mamma planerat en hemlig resa med presenter och grejer till imorgon, det ska bli spännande att se var vi hamnar.

Men det bästa av allt är att mannen har fått uppehållstillstånd och snart får komma hit! Kan inte tro det!

Dygnsrytm

Jobbet, skype och How I met your mother. Däremellan har mitt liv alternerat de senaste dagarna. Dygnsrytmen blir bara mer och mer uppskjuten. Funderar på att ta tag i det men det kommer väl... Känns bra att jobba i alla fall, även om det inte är särskilt roligt. Försöker därför boka in en massa hudvårdsklasser på mitt sidan-om-jobb. Det här ska jag göra bra. Riktigt bra!

Jag ska väl inte nämna vädret. Men helgen var rätt mysig med städning och en massa filmtittande. Såg bland annat Trassel, en av favoriterna, har sett den kanske fyra gånger och jag gråter varje gång. Så den rekommenderas! Om man gillar barnfilmer...
Längtar och drömmer om Nicaragua som vanligt, i två nätter i rad har jag drömt om det här lilla gohjärtat, saknar att vara moster på heltid.

Ivannys med sina leksaker framför vår julgran

Med paus i konsten blir det väl som vanligt här ett tag. Vardag. När upphetsningen över att vara hemma har gått över för länge sen och när det bara återstår att vänta. På ett brev som aldrig verkar vilja komma. Och sakna, sakna, sakna och frustreras över tekniken som inte är med oss. En vecka var skype min bästa vän. Men nu går det bara inte. Så det är bara att frustreras lite till.

Eftersom att diskplockare inte känns särskilt kul eller intressant eller utvecklande har jag börjat lite smått med hudvård på sidan om. Har fått mitt startpaket och nu är det bara att ta steget och börja. Spännande, kul och lite läskigt. Men under tiden återgår jag till väntandet...

Årets allra sista besökare på konstskolans avgångsutställning 2012 :)

På väg hem

Nu är utställningen slut, men för att runda av det hela tänkte jag avsluta med vad vi kan kalla en liten nätutställning med grejerna från min hörna.

Från vänster, uppifrån och ner:

1. Maykel, olja på duk
2. På ett flak mot Managua, akryl på duk
3. Druvskugga, foto
4. Vinranka, foto
5. Styrka, olja på duk
6. Svaghet, olja på duk
7. Buenas o malas, olja och akryl på duk

Uppifrån och ned:

8. Hämta ved, foto
9. Kokos och grön färg, foto
10. Ved, foto

Från vänster:

11. Gris i tights, skulptur
12. Gris nr. 1, skulptur
13. Gris nr. 2, skulptur
14. Gris nr. 3, skulptur
15. Höns från Puerta Vieja, olja och akryl på duk
16. Utan titel, akryl på duk

Gris nr. 1, Gris nr. 2 och Gris nr. 3

Höns från Puerta Vieja och Utan titel

Finbesök

Idag var det riktigt rusning om man jämför med igår. Eller ja, 11 personer mer.Vilket var bra eftersom jag satt ensam och vaktade nästan hela tiden.

Det bästa med dagen var en otroligt fin överraskning efter sisådär en halvtimme. Hör hur ytterdörren smäller igen, röster och steg i trappan. Lägger ifrån mig boken jag läser för att hälsa på dem som kommer. Och vem kommer om inte Stina, tätt följd av Sofia, två fina tjejer som jag lärde känna i Nicaragua och inte har sett sen dess. Det gjorde min dag. Vi hade pratat om att de skulle komma, men de hade inte sagt nåt nu utan genom en artikel jag länkat till på facebook fått fram namnet på galleriet och sedan sökt på eniro och hittat dit. Kul överraskning! Lite konstigt att ses i Sverige bara.

Sen fick jag även besök av Lena och vi satt en stund och pratade om våra frustrationer. Trevligt sällskap!

Har suttit och vaktat utställningen idag. 13 pers på 4 timmar är inget som håller en särskilt upptagen. Höjdpunkten var när en liten grupp från en skola kom, då blev det liv. De var väl kanske tio år, svårt att uppskatta. En liten flicka som skrev i gästboken var otroligt positiv:

En skön vecka hemma har passerat och imorgon bär det av norrut igen. Kommer att sitta och vakta utställningen tre dagar och på fredag blir det personlig guidning för familjen som kommer dit för att hämta hem allt.

Här har det varit skönt som sagt, har varit några dagar i stugan, myst med Maria och även jobbat några dagar. Mysigt att vara hemma, men det ska bli skönt att komma iväg ett tag igen.

12/5 ca 18:40

Jag sitter på tåget på väg hem. Känner mig nöjd. Vernissaget gick bra och en kvinna ville köpa en tavla av mig. Hon prutade en del, men jag tyckte det var okej. Känner man med hjärtat att man vill ha en tavla efter att endast ha sett två väggar på en hel utställning, då ska man ha den.

Jag har alltid tänkt så om min konst, det handlar inte om pengar, jag har mer tänkt att om jag lyckas beröra en människa med  mina verk, då har jag lyckats. Och det gjorde jag verkligen idag. Så jag känner mig nöjd. Otroligt nöjd.

Lite sorgligt känns det dock att skiljas från denna, som jag har levt med så länge.

Vernissage på gång

Nu är det nära, klockan tolv imorgon börjar vårt vernissage vilket ska bli jättekul. Känns riktigt bra och jag har inte blivit nervös än så länge. Idag har vi satt priser och dammsugit och numrerat alla verk. Jag hann också åka en sväng till konstskolan där ettorna har vernissage idag. Jag är otroligt imponerad måste jag säga.

I morgon kväll bär det sedan av hem till Norrsundet där vi har en inplanerad film och chipskväll, jag och far min. Jag har även tänkt ägna mig åt lite skulptering medan jag är där, kanske fortsätta på gristemat, men med vit lera denna gång. Det ska bli mysigt att komma hem igen, jag har bara varit borta sen i måndags, men ändå.

Bifogar en länk till ett reportage ÖP hade skrivit om konstskolans utställningar idag. 

http://op.se/kulturnoje/kulturartiklar/1.4696404-explosioner-av-farg-och-form-nar-konstskolan-staller-ut

Östersund är som vanligt och jag tänker "vad sjukt att jag är här mitt i vardagen när jag var så långt borta i min andra vardag". Jag lyssnar på samma musik som när jag bodde här, går på samma gator. Skillnaden är väl att ingen är här.

Vi har börjat förbereda utställningen, skitkul! Ännu roligare är att jag är klar med min hängning. Jag kände mig oerhört effektiv idag, men jag fick också mycket hjälp av min lärare. Tack vare honom blev resultatet också mycket mer spännande än vad det höll på att bli. Jag är så nöjd.

Den här gången gjorde jag det ordentligt!

En del av en spännande konstellation vi fick till, vill inte avslöja för mycket...

Redo

Efter att ha lagat några trasiga djur, spänt upp alla dukar och målat kanter är vi nu redo att åka till Östersund för utställningsförberedelser!

Dukspänning

Dukspänning pågår för fullt, fyra uppspända, fyra kvar. Fingrarna darrar av ansträngningen... som tur är hjälper min kära mor till.

Att komma hem och gå på fotboll i iskallt regn var inte det mysigaste, stannade kvar en halvlek på pappas match och gick sen hem och fikade med bästa Sabina och Therese istället, och hade ett privat "förvernissage" för dem. Mysigt! Det blev också balklänningsprovande eftersom jag råkade komma över en otroligt fin och billig balklänning. Satt som en smäck på Sabina.

Jag gjorde en sista kreativ insats innan jag åkte hem. Återvinningskonst kan man väl kalla det...
Är hemma med min kära familj några dagar, sen bär det av till Östersund för utställning och avslutning.