Med paus i konsten blir det väl som vanligt här ett tag. Vardag. När upphetsningen över att vara hemma har gått över för länge sen och när det bara återstår att vänta. På ett brev som aldrig verkar vilja komma. Och sakna, sakna, sakna och frustreras över tekniken som inte är med oss. En vecka var skype min bästa vän. Men nu går det bara inte. Så det är bara att frustreras lite till.

Eftersom att diskplockare inte känns särskilt kul eller intressant eller utvecklande har jag börjat lite smått med hudvård på sidan om. Har fått mitt startpaket och nu är det bara att ta steget och börja. Spännande, kul och lite läskigt. Men under tiden återgår jag till väntandet...