Det här med inspirationen är verkligen upp och ner här, det händer så mycket som påverkar en, så mycket drama. Saker som gör en ledsen och saker som får en att tvivla på de fantastiska saker man en gång tänkte. En person kan säga så fantastiska saker, saker som kan få en att ändra valet av färg i en tavla totalt, men sen, när man ser hur den personen behandlar sin familj exempelvis, blir man som avstängd och tänker ”jaha det är på den personens tankar jag baserar min tavla...” och vet liksom inte hur man ska gå vidare med målningen.
Men det är inte bara saker som har att göra med mitt måleri på det sättet som drar ner inspirationen. Det händer mycket andra saker som gör mig ledsen och uppgiven. Igår till exempel var det en mamma som slog sin sjuåriga dotter, flickan gallskrek och slagen ekade över hela kvarteret kändes det som. Samtidigt som mamman gormade åt den stackars flickan. Sånt gör en liksom avstängd och inspirationen sinar. Det är jobbigt, för förra veckan kände jag mig verkligen på topp inspirations- och känslomässigt, men så händer sånt här. Och såna stunder märks det verkligen hur känslolovet och det konstnärliga hänger ihop.
Så jag tar en liten paus i målandet ibland och fixar lite med ett extraprojekt jag håller på med på sidan om, med den överblivna leran.
Jag förstår vad du tänker på:( Svårt att förstå att kulturen och beteenden är så annorlunda mot våra
SvaraRadera