Här har det hänt en del spännande saker sen sist må jag säga. Jag har blivit kittlad ur hängmattan så att jag slog huvudet i en sten. Gjorde skitont men det var mest roligt. Jag delade även ut en huvudspark på vägen ner.

Igår exploderade ett ägg i köket. Vi var där allihop och jag satt på golvet med Ivannis och hörde en smäll och fattade ingenting förrän jag såg mamma Yolanda full med sprängd äggula. Att micra ett redan kokt ägg är ingen hit... Lilla Ivannis kröp upp i mitt knä, mer fundersam över vårt hysteriska skrattande än smällen i sig.

Det var det spännande. Nu har jag också varit på skolan och jobbat lite, men det känns som att jag skulle behöva veckor för att smälta den upplevelsen. Allt var glatt i början och det var roligt att träffa mina gamla elever. Men när man är borta från dem länge blir det lätt att man överromantiserar det hela, jag hade nämligen glömt hur bråkiga de är. Första klassen var helt okej, femman, sen var ettorna lite värre, fyrorna ännu lite värre och treorna allra värst. Huvudvärken var extrem.

Det tråkigaste var dock att det knappt fanns något material kvar att jobba med. Papper och kritor och färgpennor och nästan all färg var slut. Men vi fick låna en liten hög med papper från en högstadielärare som vi delade på mitten för att det skulle räcka.

Mitt eget skapande går bra, min myrmålning börjar bli färdig (det kanske jag sa senast också). Det fattas bara några detaljer och skuggor. Men det är liksom den svåraste biten kvar. Vet inte riktigt hur jag ska gå till väga, men det löser sig under dagen. 

Fick också en sån här blomma av ett barn, et halvtimme senare låg den söndertrasad under ett bord...